Ingen talade om för mig exakt hur lång shoppninglistan är för ett nyfött barn. Tydligen behöver vi en hel mängd saker jag inte ens visste existerade för att kunna överleva som nyblivna föräldrar.
Bara det faktum att den barnvagn vi tittat ut kostar en bra bit över 10 000 kr är hisnande. Vidare ska det inhandlas babgym, myspöl, babynest, två olika sängar och en mängd kläder, blöjor, flaskor och annat.
Med lite mer än fyra månader kvar till förlossningen så börjar det som är tilltänkt som barnrum så sakteliga att fyllas på med grejer och så sent som den här veckan så har en fåtölj tilltänkt för amning och ett badkar kommit på plats.
Sedan några veckor har vi även en bil perfekt avsedd för en familj.
När jag föddes körde min pappa (min mamma hade inget körkort) runt i en sån här.
Det är ok. Ingen som läser den här bloggen bör rimligen ha koll på vad det är för bil. För den som verkligen är intresserad kan jag upplysa om att det är en Simca Horizon, ett sällsynt bortglömt franskt bilmärke på slutet ägt av Chrysler-koncernen. Min pappa hade tre (ingen vet varför) och var inne på den sista när jag kom till världen.
Därefter bytte mina föräldrar upp sig till en bil närmast identisk med den på bilden nedan:
Symbolen för den svenska tryggheten. Den säkraste, rymligaste och mest felfria bil som en svensk medelklassfamilj kunde komma över 1987. En Volvo 245. Ett folkhem på 480 centimeter. Alla hade en.
Jag vill minnas att den kostade 59 000 kronor och att den tjänade familjen oerhört väl i fyra år då den till slut uppgraderades till en vit Volvo 740 GL.
Jag har alltid varit väldigt duktig på att lyssna på mina föräldrar. Kanske lite väl duktig. Jag har ärvt stora delar av min pappas politiska uppfattning och jag har alltid lyssnat på samma musik som min mamma. Att det således skulle införskaffas en Volvo när familjen växte var det liksom inget snack om. Vi hade inte råd med Audi eller BMW och vi ville inte ha en Kia. Och eftersom vi båda är uppväxta med trygga, bredaxlade svenska kombibilar kändes det som ett givet val att slå till på 245:ans moderna motsvarighet.
Min sambo arbetade tidigare inom socialtjänsten i innerstan. När hon i förbifarten nämnde att hon och jag ägde en bil tillsammans blev hon närmast betraktad som ett ufo av sina arbetskamrater. Om de bara visste att vi bara några månader innan dess till och med haft varsin bil. Det hör inte till vanligheterna att en ny bil står högt på prioritetsordningen för ett ungt par baserat i en närförort till Stockholm, men då är vi väl kanske inte som alla andra. En V70 stod högt upp på önskelistan och vi har inte ångrat oss en sekund sen vi köpte den.
Så pass påverkade är vi ändå av arvet hemifrån, min sambo och jag. En stor, trygg och säker Volvo ska man ha för att hemmet ska bli komplett.
Om vi bortser från halvåret med Simcan så var mina föräldrar måna om att den nystartade familjen skulle fraktas runt på ett säkert sätt i den säkraste och tryggaste bil som fanns. Jag är glad över att förhoppningsvis kunna göra samma sak.
/Henric



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar