Upploppet

Fördelen med ett planerat kejsarsnitt är att man (i de allra flesta fall) vet exakt när barnet ska komma. I vårt fall handlar det om torsdag morgon.

Det är väldigt praktiskt. Onsdagen har vi ägnat åt att städa ur lägenheten noggrant (nåja), packa ett par väskor med kläder, mat och saker. Dessutom passade vi på att handla allt det vi kan tänkas behöva under de två veckor som vi ska tillbringa tillsammans med vårt barn i vår lilla "babybubbla" när vi fått komma hem från BB.

Våren 1994 åkte min familj till Rhodos i en vecka. Det var min första utlandssemester någonsin, och det är det enda jag kan jämföra anspänningen med just nu. Det är en pirrig men nästan rakt igenom lustfylld känsla jag har och glädjande nog nästan helt utan ångest. Jag är snarare otålig och kan knappt vänta längre på att få träffa min dotter.

Sen fattar jag såklart själv hur skev jämförelsen med en emotsedd semester är :).

De senaste dagarna har gått som i ultrarapid och den sista arbetsdagen i tisdags blev till råga på allt nästan tolv timmar lång. Det var inte riktigt det jag behövde när jag bara ville hem till Stina och ladda upp inför vårt livs viktigaste dag hittills.

Vi har många fina vänner som har hört av sig de senaste dagarna både via telefon och sociala medier och alla har önskat oss lycka till och kommit med fina tips och råd. Det känns verkligen fantastiskt att ha så många omkring oss som vill oss så väl.

***

Jag är verkligen glad för Stinas skull att den här graviditeten är till ända. Det har varit en påfrestning under den absoluta lejonparten av de här nio månaderna och har testat hennes gränser både fysiskt och psykiskt flera gånger om.

Visserligen har varken hon eller vår dotter svävat i någon fara eller farit illa på något sätt. Men det har på intet sätt varit en lätt graviditet. Jag är så stolt över henne och det sätt hon lyckats ta sig igenom en väldigt jobbig tid på.

I morgon kör vi!